Ridskolans blogg

I tisdags hade Meya, Alma, Wilma och Sandra samlats för att stötta varandra efter att de fått reda på att Toppis gått bort. Dessutom satt de och väntade på besked gällande Cosmos och Wiggo. Jag bad Wilma att de skulle skriva ihop en berättelse från deras tid tillsammans.

“Det här är så svårt att skriva. Ofattbart. Dessa hästar är de underbaraste man kunnat hitta. De var världens snällaste, mysigaste, roligaste, positivaste och duktigaste hästar man kunnat föreställa sig. Det enda de ville i sina liv var att leva och ha kul med hästkompisar och människor. De älskade människor. Att mysa, leka med eller att bli riden var höjdpunkten på dagen och de tvekade aldrig på att komma in eller hälsa. Det var inte ovanligt att höra ett gnägg när de insåg att man gick förbi, av lycka av att se en. Aldrig har vi varit med om hästar som haft så stort förtroende att de kunnat göra allt med oss. Vintern 2018-19 så var hästarna på väg att bli 4 år och vi galopperade på de snöfyllda fälten i racerfart och det fanns inte en endaste tveksamhet om förtroendet mellan alla hästar och ryttare. De har kunnat ridas i storm och alla typer av väder. Miljöträningen var så lätt att det blev en lek. Vattenmassor kastades, plastpåsar och flaggor bars i mun. Inget kunde stoppa dessa hästar. Att galoppera upp för backar var också en stor höjdpunkt. På terrängen fann de sitt rätta element och flög över stockar och stenar som aldrig förr. Varje gång blev bara roligare och roligare. De älskade att bli ompysslade, ryktade och fina. Att rulla sig efter ett svettigt pass var ett måste, man fick snabbt ta av alla grejer och sedan se hur de slängde sig ner i boxen. Efter avsvampning och ut i hagen gjordes momentet om och denna gång en tävling i vem som kom runt flest gånger. Cosmos hade alltid svårt att hiva sig upp så det var inte ovanligt att han satt där på rumpan i väntan på energi att hiva sig upp. Toppis specialitet var att bära, kasta och svälja saker. Vi märkte direkt hur alla började bära sina krubbor och kasta ut dem från boxarna i hopp om att få mer mat. Hade man inte koll stod Toppis och åt på ett grimskaft. Vi köpte en leksaksgris till dem då vi visste hur mycket de gillade att leka med sånt. Efter en dag var den söndertuggad. Att hitta dessa hästar med öronen bakåt var något vi aldrig fick se, inte ens mot varandra. De alla var bästa vänner utan och innan. Cosmos lärde sig även att pussas, något han verkligen utnyttjade för att få till sig uppmärksamhet eller lite extra godis. Inte nog med att de var underbara att utbilda så har de verkligen visat framfötterna med sin underbara arbetsvillighet i ridskolan också där de fick alla att falla för dem på ett ögonblick. Temperament och hjärtan av guld.

Himlen har en speciell plats för dessa hästar det kan jag lova, de var verkligen något utöver det vanliga.

På Wilmas Instagram kan man läsa detta fina inlägg kryddat med mängder av bilder och filmer. #wilma.johansson.eq

“Mitt hjärta är i tusen bitar?
Två av de mest fantastiska, snällaste och mest betydelsefulla hästarna i mitt liv finns inte längre. Cosmos och Toppis var underbara på alla sätt och vis och deras tid här blev alldeles för kort. De skulle fått uppleva så mycket mer, men trots detta hade de så bra 5 år de bara kunnat ha. Inte en endaste minut var dålig för dessa livsnjutare och de såg till att vi aldrig hade en tråkig stund. Allt dessa hästar lärt mig under dessa år är ofattbart. Och de skulle lärt så många andra barn. Livet är inte rättvist och saker o ting går allt för fort ibland.
Tack för alla minnen och lärdomar, tack för alla fina stunder. Jordelivet förtjänade inte er.
Sov gott älskade guldklimpar och spring och är hur mycket ni vill på de evigt gröna ängarna, jag och många andra kommer aldrig glömma er❤️”

Sandra skriver också ett fint inlägg på sin sida. Även där finns fina kort och filmer #sandra.hogstrom.eq :

“Glädje och sorg är aldrig långt ifrån varandra och livet är orättvist. Finaste Toppis och Cosmos fick lämna denna värld på tok för tidigt. Jag kan inte ens skriva hur mycket dessa hästar har lärt mig eller vad de har betytt för mig. Jag hade stor del i bådas utbildning men främst i Toppis del. Du har gjort att jag är där jag är idag och jag kommer alltid komma ihåg dig. Det var så roligt att se dig ta emot nya utmaningar under hela vår tid, du var alltid så ivrig på att lära dig. Din tok, du tog dig an ridskolan så bra, men jag är inte överraskad då du är guld värd. Jag hade sett fram emot att se dig utvecklas vidare, jag vet att du hade gjort det så bra, du gör alltid allt bra. Farväl finaste vänner, kommer sakna er båda av hela mitt hjärta ?”

Tack för att ni delar med er!

Fina fantastiska och godhjärtade Cosmos och Toppis. Vad som hänt är svårt att förstå. Vad som hänt är svårt att ta in. Men hur det än är så måste vi acceptera att ni inte längre finns med oss.

Det vi får göra är att försöka minnas och se tillbaka på den tid vi fick tillsammans.

Torpalyckans Cosmos och Torpalyckans To the Point var två hästar som vi köpte av Maria Ahl och Torpalyckans Stuteri. Vi köpte dem när de var tre år. Vi köpte dem tillsammans med Www och Wiggo som är lika gamla. Vi minns den våren som något alldeles särskilt. Glädjen var stor, det var mycket nyfikenhet vad framtiden skulle inbringa och vi märkte snabbt att det fanns ett intresse att engagera sig i dem på många olika sätt. Vi var många som skötte om dem, hanterade dem, gick ut och gick med dem och på flera andra sätt bidrog till att forma dem till de fantastiska individer som de blev.

Under deras två år som de var här så lade vi ned mycket tid på deras utbildning. Och vilken utbildning de fick! Några som varit extra betydelsefulla i deras fostran och utbildning är fyra underbara personer. Wilma Johansson, Meya Almström, Sandra Högström och Ronja Jacobsson. De har lagt ned mycket tid, engagemang och kärlek på dem.  

De har spenderat otaliga timmar på promenader i skogen, hantering i alla dess former, löshoppning, miljöträning och ridning av olika slag.

Treårstestet med Cosmos och Wiggo är en händelse vi alla minns. Han skötte sig så duktigt och fick fint omdöme från domaren.

Under det senaste året så hade hästarna börjat slussats in i verksamheten och samtliga elever som fick äran att prova dem var rörande överens om att det var två riktigt fina hästar. Många var lyriska och de ville gladeligen få rida dem igen. Senast i fredags hade jag en elev som red Toppis för första gången och hon blev överförtjust i honom och sa… Fanny, det här är en häst för mig.

 En annan elev skriver till mig när hon fått reda på vad som hänt: ”Det är så otroligt sorgligt det som hänt. Jag fick chansen att rida To The Point några gånger och det är jag oerhört glad och tacksam för! Det var kärlek vid första ögonkastet. Han var en fantastisk häst som gav allt. Han utvecklades fort och jag såg fram emot att få följa hans utveckling.”

Cosmos och To the Point hade ett hjärta av guld. Det fanns inget ont i dem, de ville alltid göra sitt bästa och de tyckte om Jutagården och alla människorna här. De var två hästar som man kunde göra allt med. Dressyr, hoppning, terräng, barbacka, uteritt mm. Alla uppgifter som de har ställts inför har de klarat med glans.

På förra årets ridläger var det bland annat två deltagare som fick prova att rida dem. De tyckte att det skulle bli spännande att rida unghäst. När de satt upp och började rida såg de ganska frågande ut… De utbrast. Vad då… är det här en unghäst. Wow! Det här är bland det finaste jag har ridit någonsin.

Jag tycker att det sammanfattar dom här hästarna väldigt bra. De var verkligen något extra. Två superfina individer på alla sätt och vis och vi kan inte annat än att vara glada och stolta över att dom varit här hos oss. Tiden blev på tok för kort men dom här två åren har verkligen varit en fantastisk upplevelse som vi tar med oss resten av våra liv.

Cosmos och To the Point- Ni har bjudit oss på så mycket och skapat fina minnen tillsammans med oss och våra elever. Tack för det.

Tack till alla som varit med och bidragit till inlägget med bilder etc.

Nu har två dagar gått men det känns som tiden stått stilla. Tårarna börjar tryta och man har börjat inse att Cosmos och Toppis faktiskt är borta. Men det känns fortfarande så himla tomt och konstigt.

Jag och Frida kommer med all säkerhet komma ihåg den här dagen och minnas den som det värsta som hänt oss i vårt relativt långa hästliv. Så himla tragiskt, overkligt och orättvist. Man står helt utan makt att kunna ingripa. Vi inväntar fortfarande provsvaren och hoppas därefter att vi kan få svar på alla de frågor vi ställer oss. Varför?

Glädjen i detta tragiska var helt klart i tisdags kväll när vår fina Wiggo lastades ur igen på Jutagården pigg och glad efter en dag på veterinärkliniken. Han ligger oss så varmt om hjärtat och det hade varit en obeskrivlig förlust att mista även honom.

Ett annat glädjeämne är att det finns så fina, varma och underbara människor runt omkring oss på Jutagården. Det har kommit mängder med hälsningar av olika slag och det värmer mycket. Verkligen! Stämningen i stallet är enorm och att vi delar detta tillsammans är väldigt fint. När man går förbi minnesbordet i stallet som är fyllt till bredden av fina saker, blommor, hälsningar med mera påminns man om det som förenar oss, kärleken till hästen. Allt detta gör verkligen att sorgearbetet går lättare. Det ligger en minnesbok på bordet som fyllts med mängder av fina hälsningar. Jag skulle egentligen vilja dela med mig av allihop. Det är stort! <3

Här kommer ett välkomstbrev till er som ska komma på läger 1-3 i sommar.

Jag har mailat ut det till alla deltagare men om du av någon anledning inte skulle fått det kan du läsa det här:

Läger 1

Läger 2

Läger 3

Här kommer en uppdaterad anmälningslista inför sommarens ridläger