Hej allihopa!

Några känner mig redan men för er som inte känner mig så heter jag Ulrika Kronberg och rider på onsdagar. Jag ska fylla 19 i år och jag går mitt sista år på gymnasiet. När jag tänker efter så till hösten har jag ridit på Jutagården i 10 år. Vad tiden går fort när man har kul. Det har hänt mycket på Jutagården under dessa tio år jag har varit där.

Anledningen till att jag började rida var min mamma. Min mamma hade häst när hon var liten och red just på Jutagården för Ylva Lovén Swärd. Så hon trodde väll att jag också skulle tycka om hästar som hon så hon satte mig i en nybörjargrupp. Alla minns vi väl vår första ridlektion.

Det var höst och jag var 9 år. Jag var så nervös och förväntansfull att jag för en gång skull var tyst i bilen på väg ner till Jutagården. När jag kom in till stallet och sadelkammaren satt Ylva vid skrivbordet. Hon ropade upp allas namn och sa vilken häst man skulle ha. Häst som jag skulle rida hette Yatzy. Ylva visade oss vilka borstar vi skulle ha sen fick de äldre och mer vana tjejerna vissa oss var hästarna stod. Yatzy var en fuxfärgad liten b-ponny och hade ett föl som hette Yaya. När jag satt upp var jag lycklig som en solstråle. Och där var jag fast för hästar. Det var även på denna ponny som jag hoppade mitt första hinder med. Ett 20 cm högt krys. Med var högt då när man bara var 10 år.

Andra saker man kommer ihåg är ju första tävlingen man var på. Jag skulle rida den snällaste hästen i stallen. Den snälla och trogne Vollis och skulle hoppa 50 cm. Jag var första startande och var jätte nervös. Det jag minns var att det var en mur med och att Vollis vägrade. Jag fick fyra fel och en godispåse för min insats.

Åren gick och man lärde sig mer och mer. Hästar kom och for. Man gick upp en grupp, lärde känna nya hästintresserade tjejer. Jag tror jag var runt 14-15 år när den mest chockerande nyheten kom. Ylvas hus hade brunnit ner. Första tanken var ”Det är inte sant!!” sen fick man ju bekräftelse när man hörd om det på radion, på tv och i tidningen.

Jag minns inte när jag fick reda på att Jutagården var till salu och man hörde att det redan fanns spekulanter på gården. Det var många som snabbt bytte till andra klubbar. Det var nog den ända gången som jag funderade på vilken ridskola jag skulle gå på om den nya ägaren inte tänkte driva vidare ridskoleverksamheten. Jag pratade med min kloka mamma och hon sa att jag inte behövde tänka på det för än det var säkert så jag fortsatte.

En härlig vårdag 2006 kom en räddande ängel som nedstigen från himlen. Ängelns namn var Frida Nilsson (nu Hansson) och hon hade köpt Jutagården och när hon en våronsdag kom till Jutagården och presenterade sig och bekräftade att hon skulle driva ridskoleverksamheten vidare vill jag bara jubla. På vägen hem den dagen var jag så glad och lycklig att ridskolan skulle finnas kvar att jag sjöng högt och falskt. Haha 😀

För mig är Jutagården och SRS inte bara en ridskola. Det är en mötesplats för alla åldrar och vi har alla något gemensamt. Som en extra familj. Alla nya blivande ryttare och nya medlemmar välkomnas varmt. Alla föräldrar som är ovana vid hästar tas om hand av de som är mer vana. Alla hjälps åt i ur och skur. Alla är glada och trevliga och det är därför som jag gärna tillbringar mer tid där. Hjälper till på tävlingar då jag kan. Ingen annan klubb eller förening kan slå Jutagården/SRS när det gäller gemenskap bland medlemmarna. För vår är på högsta klass. Så jag är stolt att säga att jag är en SRS:are och det kommer jag alltid att var.

SRS och Jutagården i mitt hjärta för all evighet. <3

En annan sak till som jag tycker är lite roligt. Jag har haft mitt Nationella prov i Svenska B, den skriftliga delen. Gissa vad jag skrev om, jo om SRS och Jutagården 😀 Även den muntliga delen ska jag skriva och sen prata om SRS och Jutagården. När de Nationella proven är över så kan jag skicka till Fanny vad jag skrev och pratade om så ni får läsa det och se var ni tycker.

/Ulrika Kronberg

____________________________________________________________________

Tusen tack Ulrika för att du ville dela med dig om Jutagården och SRS till alla här på Bloggen. Det var verkligen roligt att läsa din historia och dina tankar.

Är du intresserad av att göra ett inlägg precis som Ulrika kan du maila till mig så får vi se om det hamnar här. Min mail är fanny@jutagardensstuteri.se.