Ridskolans blogg

Jag har inte skrivit så mycket om vädret på ett bra tag men snön har verkligen kommit för att stanna. Vi har haft ett snötäckt landskap under en lång tid nu. Det snöar och snöar och snöar och nu tycks det väl äntligen ha lugnat sig lite. Nu har vi istället blivit lovade extrem kyla så mitt råd är att ni ska klä er varmt för det riktigt biter om kinderna när man är ute i stallet.

Hur är då framkomligheten på Jutagården i detta snökaos? Ni alla minns väl förra året som var extrem på alla sätt. Vägen var smal, vissa delar avstängd och under en period fick vi till och med rekommendera er att köra i ena vägen och ut andra för att undvika att bilar skulle mötas på vägen.

Så hur är det med framkomligheten på Jutagården när skolskjutsar har blivit inställda och flertalet suttit insnöade hemma i stugorna? Vi måste säga det att framkomligheten är mycket bra just nu. Vi har en bred, fin, välplogad väg. Detta tack vare Åsa och hennes traktor med tillhörande skopa och snöslunga. Vissa dagar har det faktiskt varit som bäst plogat på Jutagårdens vägar J Jag som bor i ”stan” har flera gånger blivit förvånad över hur det ser ut på en del vägar… då känns det bra att vi på Juta än så länge är väl med i snöarbetet.

Mitt råd till alla bilister är ändå att tänka på den luriga Grevagårdbacken. Gravagårdsbacken är asfaltsbacken som är precis när man kört förbi infarten till Grevagårdsbyn och ska ned mot Grevagården/Jutagården. Det är bra om de bilar som är på väg ned för backen väntar och lämnar företräde till de bilar som är på väg upp för backen. Det är svårt att mötas i backen. Speciellt med tanke på att man vid ett möte måste sänka farten, ev stanna. Det medför att det är ganska trixigt att komma igång igen och ta sig upp efter det. Det åker ju dessutom en hel del ekipage med bil och hästsläp på den här vägen eftersom den går till två stora ridanläggningar. (Grevagården och Jutagården) Har man släp och kör upp för backen är det i stort sätt omöjligt att komma upp om man får möte. Försök att visa hänsyn här så kan vi tillsammans hjälpas åt att minimera risken för att bli stående i backen.

I fredags var Jag, Frida och Åsa I Stockholm på globen horse show. Ingång via VIP ingången där först fika och mingel väntade.

Det var ridinstruktörernas dag vilket innebär en dag fylld med inspiration, clinics och tävlingar där vi fick se bra ridning på fina hästar.

Först fick vi se en öppen framridning/träning med världtoppen i dressyr. Ryttarna hade sina tränare vid sidan av manegen och Erik Lette komenterade vad vi såg och deras ridning.

Här ser ni svenska dressyrryttaren Tinne Vilhelmson:

Därefter så fick vi se 5 och 6års vinnarna i dressyr göra upp i en tävling. Bild från prisutdelningen:

Avslutningsvis på förmiddagspasset fick vi se en dressyrclinic med den framgångsrika och meriterade ryttaren Edvard Gal. Edvard är trefaldig världsmästare och skulle nu bjuda globens publik på en master clinic. Han undervisade fyra ryttare. Röda tråden var gas och broms, att variera ridningen, tänka framåt och våga lätta på handen. Det här är ju egentligen inga nyheter och låter väldigt simpelt, men alla som rider vet ju att det är galet svårt. Någonting som alla ryttare ständigt jobbar med.

Det var en lyckad dag och Globen Horse show är alltid ett lika roligt evenemang att besöka. De lyckas verkligen att kombinera tävlingar inom olika dicipliner med show för hela familjen. Och just färgsprakande, välarbetade och underhållande showinslag är väl just det som globen är känt för.

Efter lunch fick vi se en hoppklass och lite olika showinslag. Bland annat så fick vi se en “tävling” som kallades för tränarnas mästare. Det var en ny tävling där fem välkända tränare och f.d. landslagsryttare tävlade om titeln. Vi fick bland annat se Malin Bayards tränare Peter Markne och Emma Emauelssons tränare Lotta Björe. Tränarnas elever, dvs bla Malin och Emma var stildomare i klassen. En rolig tävling där ordet omytta roller verkligen passar in.

.

Det roligaste shownumret vi fick se var barbackahöjdhoppning med tre extremt orädda och skickliga hoppryttare. Se filmklippet här så förstår ni vad jag menar. De var helt otroliga. Höjden var 1,84 och hinderstöden var uppställda på 4 lastpallar för att komma upp rätt höjd. Hinderpersonalen nådde knappt upp och ingångshöjde var 1,50 cm. Robert Whitaker hade dessutom inte ridit sin häst förut utan hade lyckats låna en häst till denna “tävling”. Sjukt säger jag bara! <!–
WriteFlash('’);
//–>

Men förutom det här så fanns det en hel del andra saker att titta på… Jag syftar på det som fanns inne på annexet. Nämligen hästmässan fylld med hästsaker. Flertalet timmar spenderades där inne och en massa shopping blev det.

Som ni märker så har verkligen haft en kanondag!