I helgen för lite drygt en vecka sedan så blev vår fina
ponny Effeect dålig. Vi hittade honom liggandes ute i hagen bara ett par timmar
efter att han hade släppts ut på morgonen. Han var märkbart påverkad, hade väldigt låg temp
och vi misstänkte snabbt kolik. Veterinär kom ut och
behandlade honom för kolik 3 ggr. 2 ggr på söndagen och en gång på måndagen.
Det blev tyvärr inte bättre så vi tvingades fatta ett beslut snabbt. Antingen skulle vi få avliva honom på plats där och då eller så skulle vi få köra honom till Strömsholm eller Helsingborg som är närmaste veterinärklinik med operationsmöjligheter. Hans enda räddning skulle vara att genomföra en bukoperation. Veterinären som var på plats på Jutagården påpekade riskerna och sannolikheten att det kanske inte skulle gå vägen.
Att ha häst innebär ofta en mängd svåra och tuffa beslut.
Vem vet vad som är rätt beslut? Ibland känner man tyvärr att det är kört och
att man inte kan göra mer… men den här gången kände vi nog att han skulle
klara sig. Magkänslan sa att vi måste köra!.. Ge det ett försök…Trots den stora risk som det skulle
innebära med den här typen av operation var han värd chansen. Vi skulle greja
detta!
När man läser om bukoperation så står det att prognosen
enligt internationell forskning är att 70 procent
av de hästar som man väljer att väcka efter operation (några dör ju tyvärr på
operationsbordet) överlever till hemgång, beroende på diagnos.
Det är en stor och mycket
kostsam operation och det tar flera månader innan hästen kommer tillbaka till
normalt arbete igen. Effeect är ju ung så han har statistiskt sett bättre möjligheter än en gammal häst att klara av en operation.
Vi tog beslutet och kom snabbt iväg. Operation på Strömsholm blev alternativet.
Väl framme möttes vi av ett otroligt team. Vilket ställe och vilket bemötande. Vi fick snabbt känslan av att om han skulle klara detta var det verkligen på det här stället och med de här människorna. Wow! Vi kände att vi kunde lämna honom där i trygga händer. De skulle göra allt de kunde för att han skulle klara det.
Nu har det gått över en vecka sen han oprerades. Och operationen gick som tur var bra även fast vägen till dit vi är idag har varit krokig och oviss. Det tog ett
litet tag innan magen och tarmarna började fungera igen. Det var en mängd olika
beslut som skulle tas på vägen. Om han skulle klara sig eller inte var inte
helt glasklart om man säger så. Han fick stanna på kliniken i 9 dagar och igår,
tisdag kom dagen vi har väntat på. Veterinärerna ringde och meddelade att han
var klar för hemfärd och vi fick äntligen åka upp och hämta hem honom igen.
När vi kom fram till
Strömsholm så möttes vi av en pigg, glad och gnäggandes Effeect. Underbart!
Här är han utanför kliniken tillsammans med Elin innan vi lastar honom på transporten.
Känns som en stor lättnad att allt gick bra
till sist. Nu håller vi tummarna för att det fortsätter så. Vi är överlyckliga
och otroligt glada över att han är hemma i stallet igen.
Vi har fått ett 14 veckors
schema på hur han ska skötas framöver och hur vi ska börja en successiv
tillvänjning av mat och rörelse. Just nu står han helt
och hållet på box förutom en kort liten promenad 2 ggr/dag i 10 minuter. Han får endast en
liten, liten tuss hö med ett par timmars
mellanrum. Han är otålig, hungrig och bankar så fort man går förbi. Men man får ju se det som ett friskhets tecken och även fast man så klart skulle vilja ge honom
obegränsat med mat och släppa ut honom i en stor fin hage så får väl tiden ha
sin gång. Tålamod. 
Noak och vilmer bakom skotern:
Frida och Johan värmer sig en stund:
Johans systrar Marianne från Varnhem och Anette från Stockholm:
