“Har du sett herr Kantarell, bor i enebacken?
Han kom dit i förrgår kväll med sin hatt på nacken
Den är gul och den är grann, passar just en sådan man
passar åt herr Kantarell bort i enebacken.“
.
Dagarna går som vanligt med väldig fart. Sommaren är över sen länge och den färgsprakande naturen följt av de mörka kvällarna gör oss påminda om att nu är det höst. Men varje årsid har något fint att bjuda på. Just nu har vi konstaterat att det är som bäst att rida ut i skogen. Lagom varm ridtemperatur och mjuka härliga grusvägar. Kan det bli bättre? Dessutom är det näst intill fritt på insekter. Det är över och förbi med sommarflugor och blinningar men samtidigt för tidigt för påflugna älgflugorna. Dessa småkryp kan ju få vilken häst/ryttare som helst att ogilla skogen.
Jag, Frida och Åsa har varit ute på flertalet uteritter. Och ett stort plus med att sitta på hästryggen är att det är därifrån man får som bäst kantarellsyn. Vid ett flertal tillfällen har vi rekat vart de goda svamparna gömmer sig för att sedan gå, cykla eller ta bilen ut för att hämta hem de goda. Så här års har ju även de mumsiga trattkantarellerna tittat fram. Kul och skön avkoppling att strosa fram i skogen och dofta svamp. 
