I tisdags föll mörkret över Jutagården. Vår fina och mycket älskade Dalle fick tyvärr hastigt lämna oss. Han blev riktigt, riktigt dålig så det fanns ju egentligen aldrig några alternativ. Men endå….. det är alltid lika svårt och smärtsamt. Vi misstänker att han drabbats av någon form av hjärnblödning, stroke eller hjärntumör.
Dalle har varit hos oss i stort sett enda från början när vi tog över verksamheten på Jutagården. Så ni förstår säkert att vi har en uppsjö minnen tillsammans. Han var en superfin häst & kollega och man blev aldrig besviken på hans insats. Han gav alltid det där lilla extra. Han gjorde alltid alla elever väldigt glada och det är många som haft honom som stor favorit. Han var en häst som totalt saknade fel eller brister. Han var alltid underbar att hålla på med, riktigt godhjärtad mot allt och alla. Han var totalt pålitlig i alla situationer, tryggheten själv. Han kunde ridas av små barn, ungdomar eller vuxna. Oerfarna eller rutinerade ryttare, nivån spelade aldrig någon roll. 
Dalle hade under de senaste åren trappat ned lite från ridskoleverksamheten för variera arbetsuppgift och fungera lite mer som familjehäst. Vår mamma Inger hade honom lite som sin egen och red honom ett par dagar i veckan både på lektion men också på egen hand. 
Dalle fungerade även som mamma/son häst till Noak o Frida som haft flertalet mysiga stunder tillsammans. 
Noak har haft Dalle lite som sin favorithäst och trots sin storlek var man aldrig orolig. Dalle gick verkligen att lita på. Noak kunde både leda, borsta, sköta och rida Dalle både tillsammans med Frida men också på egen hand. Utöver detta så gick han där emellan med ett par dagar i veckan i verksamheten.
Innan vi köpte Dalle hade han tävlat mycket i körning. Han hade tävlingsresultat tom SM i körning.
Dalle var körd både enbet och i par bland annat ihop med vår andra ridskolehäst Patron. Dalle och Patron har alltid varit mycket bra kompisar:
Vi har haft mycket glädje av att Dalle körkunskaper. Han var superfin att köra. Bland annat har vi haft lite körlektioner, studet, bal och födelsedagskörningar:
Under åren har Dalle bjudit på ofantligt många härliga minnen. Jag låter dessa bilder tala för sig:
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
För det mesta är livet med hästar en trevlig dans på rosor men såna här dagar känner man verkligen baksidan med att vara hästägare. Det är så tungt! Vi saknar honom verkligen! Det kommer kännas så tomt och det är inte en häst man ersätter i första taget. Han är i stort sett oersättlig!
