Att det blir en och annan avramling på Jutagården är ju inte så ovanligt. Det som var ovanligt den här gången var att det faktiskt var jag, ridläraren som trillade av. Det händer inte så ofta men nån gång ibland så blir man påmind om hur det känns att drutta i backen. Jag brukar alltid säga till eleverna att det är lite skönt att trilla av, speciellt när man inte slår sig, för då känner man att det faktiskt inte var så farligt. Som en slags avdramatisering. Det som hände den här gången för mig var att det blev en ordentlig avramling. Faktiskt den värsta i min historia. Jag har aldrig brutit några ben eller behövt åka till sjukhuset efteråt. Peppar, peppar får man ju säga. Men den här gången gjorde min kära 177 cm höga Hälge (hästen) en tväromvändning helt runt och helt plötsligt så ligger jag där på marken och fattar inte vad som hänt. Fick åka till sjukhuset då jag slagit i huvudet rejält. Minns förövrigt ingenting av själva händelsen utan minnet kommer först tillbaka när Mathias, min sambo stannar bilen på parkeringen vid akuten. Ska väl nämna det också att som tur var så hade jag både en säkerhetsväst och en nyköpt hjälm som fungerade alldeles utmärkt som skyddsutrustning. Utan detta vet jag inte hur det hade slutat. Nu slutade det med en lindrig hjärnskakning samt att läkaren ordinerade vila i stillhet ett par dagar.
Satsa på bra grejer när det gäller din säkerhet. Kanske kostar det lite mer men det är det verkligen värt. Jag är glad att jag hade riktigt bra utrustning.
.
.
Som säkert många vet så är ridning en tuff sport och det händer alla att man då och då trillar av. Alla som rider och håller på med hästar vet att man SKA trilla av hundra gånger innan man blir en bra ryttare. Det som också hör till när man trillat av är att man MÅSTE bjuda på fika nästa gång man ses. Fikan är för övrigt en av de roligaste sakerna som har med detta att göra.
För några år sen hade jag en ridgrupp var av en elev i den gruppen trillade av. Det var en nybörjargrupp och då är det alltid lite extra dramatiskt när den första eleven trillar av. Alla har ju funderat på det, hur det kommer att kännas och om man vågar rida igen efteråt. För det vet ju också alla att man MÅSTE sitta upp igen direkt efter man trillat av. Detta för att minimera risken för att man blivit avskräckt från att rida. Den här eleven var hur som helst väldigt tuff. Hon reste sig upp, borstade av ridhussanden som fastat på hennes ridbyxor och sa till mig att det hade gått bra. Jag pratade lite med eleven och ridgruppen hur man ska försöka tänka vid en olycka. Viktigt är ju att man försöker vara lugn, att man släpper tyglarna och att man inte försöker att ta emot sig med någon hand eller liknande. Mitt i genomgången frågar den här eleven mig om hon inte ska sitta upp snart. Vad glad man blir då. Tänk vilken bra förebild hon blev för de andra i gruppen. Och det ska tilläggas att det aldrig uppstod några problem med de här eleverna, de var inte ett dugg nervösa för att trilla av. På fikan nästa vecka så räckte en annan elev upp handen och sa. Du Fanny jag har funderat på en sak… Jag skulle kunna trilla av idag så får vi fika nästa vecka också. Då sa flera i gruppen… men jag vill också, och jag med, och jag med. 
Är det inte härligt med barn hur en känsla och stämning kan smitta av sig. Ingen i den här gruppen var det minsta nervös för det kommande ridpasset. De längtade!
.
För er som undrar så är det ganska bra med mig nu. Jag har varit ledig i ett par dagar så med vilan och huvudet går det toppen. Börjar bli lite lätt rastlös bara. Ovan med att bara vara hemma och ta det lugnt. Jag hoppas att jag snart är helt återställd så jag kan vara tillbaka i stallet och på hästryggen igen. Jag längtar!
