I måndags och tisdags var Jag och Frida i Trollhätan på kurs. Måndagen bestod av en clinic med hoppryttaren Maria Gretzer. Maria hade varit sjuk i veckan och hade lite problem med sin röst så hon hade tagit med sig sin tränare och sambo Björne Carlsson. Björne är förövrigt en känd stildomare som bland annat dömde GP-kvalen varav Frida satt och skrev åt honom under kvalet på Grevagården.

Det var som en god bonus att få höra både Marias och Björnes kommentarer och åsikter. Visserligen var de ganska lika i sitt tänk men de kunde fylla ut varandras kommentarer vilket blev väldigt givande för oss i publiken.

Clinicen började med att vi fick se Maria rida en häst (som hon tidigare aldrig ridit) Hon tog upp mycket vad hon värdesätter och fokuserar på i sin ridning på sina egna hästar. Hon var väldigt noga med reaktionen på hjälperna. Hon ville ha lättridna hästar som svarade direkt för minsta hjälp. Maria märkte ju en bit in i clinicen att den häst hon hamnat på inte var fullt lika lyhörd som hennes hästar hemma i stallet så hon förvarnade att det skulle ta sin lilla tid.

Hon jobbade med övergångar, att den skulle följa hennes vägar, sidförande hjälper och att den skulle vända för skänklarna. Hon prioriterande inte formen på hästen utan det fick komma av sig självt när det andra fungerade.

Hon tog även upp halsringens funktion. Hon var en glad användare av halsring och tyckte att den skulle användas mer. Nu mera rider många runt och håller balansen i tyglarna, något som vi alla ska försöka utrota, menade Maria. Och på den hästen hon red poängterade hon flera gånger under kvällen att hon var glad att hon hade den att hålla i. Det var en ganska hoppig och spänd häst som reagerade på mycket i ridhuset inte minst all publik som satt bänkade längs med ena långsidan.

Och om vi just pratar publik så var jag och Frida i väldigt god tid, precis som vi brukar, så vi i lugn och ro kan gå och kolla in anläggningen och därefter leta upp den bästa platsen. Den här gången hittade vi en inglasad läktare på övervåningen av deras cafeteria. Det visade sig att det både var varmt och högtalare inkopplat så valet blev enkelt och vi satte oss snabbt ned och tog upp var sin plats. Helnöjda i vårt val att slippa sitta och frysa samtidigt som man hade perfekt syn över manegen.

När över en timma hade gått hade hon fortfarande inte kommit speciellt långt. Hon hade galopperat i ena varvet. Väldigt mycket och länge i olika tempon. Hon tog upp att det var viktigt att hålla galoppen länge för att träna rytm. Det var en kall kväll, med flera flera minusgrader, så hon bad om ursäkt till publiken och sa att hon snart var klar för att börja jobba den på bommar.

Hon red i närmare 2 timmar och visade tillslut lite hoppning. Inte mycket men lite grann. Men vi tyckte att det var bra att hon tog sig så god tid och gjorde klart det hon påbörjat. Vikten av dressyr/markarbete går ej att förringa. För oss blev det väldigt tydligt och intressant att titta på. Det syntes att det hade gett resultat när hon började hoppa. Den var mycket mer uppmärksam på henne. Vi är inspirerade till att hem och rida och självklart hem och testa på våra elever.

.

Sist på clinicen var det dags för en grupp att hoppträna för Maria. Hon fortsatte på samma tema med lydnad och snabb reaktion för hjälperna. Mycket galopp både före och efter man hoppat. Det syntes på de som red att de blev ganska trötta efter ett tag. I samband med detta berättade hon vad Marcus Ehning hade sagt till henne på tävling en gång. På framhoppningen ska du kunna hoppa fram på alla hinder i galopp utan att bryta av. Tänk er själva hur svårt det skulle vara att snirkla sig emellan ryttare, byta galopp och hoppa runt där utan att bli störd eller sakta av. Men Maria sa att det gav ett bra och tydligt budskap. Rytm. Man var tvungen att fortsätta i kort eller ökad galopp, i svängar eller på raksträckor, före och efter hinder, oavsett om man fått ett bra språng, precis som på en bana.

När clinicen var slut så var klockan närmare 22 på kvällen. Då var vi rätt glada över att vi bokat hotell att övernatta på. Skönt att slippa åka hem för att sedan på morgonen stiga upp tidigt och åka tillbaka. Det var riktigt skönt att duscha och krypa ned i sängen och känna att man hade fem timmars restid tillgodo inför imorgon.

På tisdagen blev det god frukost på hotellet och sedan avfärd mot Trollhättans fältrittklubb igen. Nu var det dags för fortbildning för stildomare. När Jag och Frida utbildade oss till Stildomare för några år sedan var kursen för Lena Berggren. Det skulle nu bli mycket intressant att få höra Maria Gretzer i ämnet. Hon hade även denna dag med sig Björne. Kul att få två så duktiga personer på en och samma utbildningsdag. Vilken bonus.

Upplägget var att vi skulle döma ett antal ponnyer och ett antal hästar i ridhuset när de hoppade en bana. Därefter skulle vi gå igenom och jämföra allas protokoll och siffror med varandra. Slutligen så fick vi se film på ritterna en gång till vilket var jätte nyttigt. Då fick man se, efter alla diskutioner, hur vida man hann med att uppfatta rätt säker eller inte. För en sak är säkert. Det går snabbt när man skall döma stilhoppning. Det är riktigt svårt att hinna med att betygsätta de 7 punkterna och samtidigt gärna ge kommentarer på de 50 sekunder som det tar att hoppa en bana. Filmen gav väldigt mycket. Jag och Frida sa att vi skulle försöka göra det fler gånger som träning.

Sammanfattningsvis så har dessa två dagar gett mycket och vi hoppas att vi kan inspirera kommande lektioner framöver så ni känner att det är lika bra som vi när vi är iväg på utbildning. Meningen med dessa dagar är ju att ge er ännu bättre lektioner med roliga övningar och upplägg. Hoppas så blir fallet.

.

För att kunna åka iväg såhär så krävs det att man har bra människor på hemmaplan.

Åsa och Frida Lindgren hade lektionerna i måndags och Åsa, Cecilia Angshed och Michaela Sjölin hade hand om temadagen i tisdags. Tack till er!